- vardagsenkelt

Jag tittade mig omkring härom dagen och såg att jag mest har blommor, hjärtan, ljus, sljustkar och träd som prydnader i hemmet. Och jag började fundera på vad det kom sig egentligen. Varför tilltalar just dessa saker och symboler mig mer än några andra? Följande kom jag fram till……

Ett träd rotar sig, växer upp och grenar ut sig. Det blir stabilt och stadigt med åren och får stå pall för mycket. Precis som vi människor.

Hjärtan symboliserar barnen, det mjuka, varma, det villkorslösa. Det som i mångt och mycket ger mening i tillvaron. Vad vore jag/ livet utan barnen egentligen? Dem kan jag slösa hur mycket kärlek på som helst och dem förblir alltid mina barn. Jag har större sympati och tålamod när det gäller dem och älskar dem villkorslöst. Barn kan ju i princip bete sig hur som helst och ändå älskar man dem lika mycket. Den kärleken dör aldrig ut. Det är den ultimata villkorslösa kärleken det. Hjärtat i livet.

Blommor symboliserar det gränslöst vackra och det sköra på en och samma gång. Börjar man titta på detaljerna i blomman tycker man oftast att dem ser fula och konstiga ut var för sig, men i sin helhet är det skönhet, en färgprakt utöver det vanliga. Dem går i dvala på vintern och lever upp på våren. En blomma kan se härjad, vissen och hängig ut men har förmågan att resa sig igen så fort den blir lite ompysslad. Dem tål mer än man tror trots sin skörhet. Precis som vi människor.

Så nu förstår jag varför de här 3 symbolerna faktiskt tilltalar mig mer än andra. Det är ju spegelbilder av livet.

Ljus och ljusstakar är ju också något som tilltalar mig. Ljus skänker värme, tyggeht och inger hopp helt enkelt. Vem behöver inte mer sådant i livet?